doften av dig skaver
obarmhärtigt i min madrasshyvlar bort lager av förnuft
från förståndets kompass
tyngden av avståndet mellan oss
syns i kalenderns kvadraterjag mäter smärtan i sekunderna
som definierar våra koordinater
finner skärvor på mitt golv
efter fotstegen du lämnade kvarmen dom krossas i mina händer
och pusslet förblir en memoar
allting jag önskar tycks finnas
på kanten av min ögonvråjag vill invertera min periferi
för att läsa morgondagens tablå
