Det finns saker i ens liv som är avgörande på så många sätt som man inte kan förstå när man gör dem. Bara en sådan enkel sak som att ta körkort kan förändra ens liv, för att inte nämna något så fundamentalt viktigt som att välja utbildning och väg att sträva efter karriärsmässigt.
Det finns också val som inte är medvetna, som tas för man är på ett speciellt ställe känslomässigt och inte kan se följderna. Sådana val är alltid svårast att berättiga för sig själv i efterhand, att se varför, hur man kunde välja så. Vissa kanske alltid stannar kvar i den känslan som gjorde valet möjligt, men det är nog oftast så att man lever i efterdyningarna av valen och har svårt att acceptera dem. Att man önskar att något blev "ogjort" är vanligt, men det känns fegt, det känns fegt att önska bort valen - som om det skulle förändra anledningen till varför valet gjordes. Tänk en extra gång på anledningen.
Var det du själv som påverkade? Var det någon annan? Mådde du dåligt innan och bra efteråt? Eller tvärtom? Vad var i så fall skillnaden, vad var det som gjorde valet självklart just då. När du har svar på den frågan tror jag det är enklare att hitta lösningar på den anledningen än att hitta sätt att berättiga valet.
Det handlar i slutändan om att vara sann mot sig själv, inte försöka dölja val man faktiskt gjort på egen hand under lager av bortförklaringar och svepskäl. Det är när man kan acceptera vad man gjort som man kan arbeta för att man inte gör samma misstag igen. För även om man kanske försöker förklara bort egna val så inser man i regel när dom är dåliga och det enda sättet att inte göra om dom är att förstå dem. Givetvis är många val påverkade av andra men det är inte skäl nog att skylla på dem. Tänk istället på det som en del av anledningen. Hur kunde du låta andra påverka dig i valet? Vad gjorde det möjligt?
Det är en plågsam process förstås, att inse vem man har varit, men jag är rätt säker på att belöningen är värd det i slutändan. Och även om man kanske inte mår bättre av att inse vem man är eller har varit så är jag övertygad om att man är starkare än någonsin efteråt, när man inser anledningarna och valet. Framförallt när man lever i efterdyningarna av konsekvenserna så kan det bli smärtsamt tydligt.
Men man ska inte bara fokusera på dåliga val, vi är ju kapabla att faktiskt göra rätt val också och även om dom inte känns lika mycket är dom ju precis lika viktiga. Tänk efter vilka val du gjort som faktiskt lett till något riktigt bra. Inom utbildning, jobb och privatliv. Det är viktigt att kunna vara stolt över rätt val och få styrka genom dem också, så man inte försvinner på grund av en hög felaktiga.
Sen är det många val man har gjort som man står fast vid av ren princip. Känslan som gjorde valet möjligt kanske är mindre eller borta men man står fast vid sitt val av ren stolthet. Det är nog fruktansvärt vanligt och att fastna i stolthet och principer är förmodligen en av de svåraste känslor att ta sig ur. Men jag hävdar nog att det är av allra högsta vikt att man tar sig ur det för att låta valen stå själva, utan att vara stöttade av sådana kryckor. Ofta tror jag att dom raserar under sin egen vikt då och man inser rätt snabbt vad som var rätt och fel i situationen.
Så om du gjort fel val som fått fruktansvärda konsekvenser, lid inte för mycket av själva valet. Fokusera på vad som ledde upp till det och jobba med dig själv för att inse hur du fungerade just då - sedan ser du till att principer inte kommer i vägen för att du ska kunna jobba mot att kanske göra den situationen bättre igen. Som en vis man sade till mig en gång - det är aldrig för sent att ångra sig, det är aldrig för sent att kämpa.
