Färdigskuren och ihoptejpad. Nu är jag hemma igen efter operationen. Har varit det en bra stund, men inte skrivit något på en stund.
Steg ett var ju givetvis laxering, hej och hå. Drick fyra liter av det här medlet som heter Laxabon och smakar piss på fyra timmar. Jag sa till från början att det inte skulle gå så jag fick en sond nedstoppad i halsen för att ge mig laxabonet istället. Så kvällen innan spenderade jag med att spruta in fyra stora sprutor med laxabon i näsan var tionde minut. Kanske inte världens skojigaste tidsfördriv.
På den stora dagen blev operationen framflyttat till klockan nio på morgonen istället för runt lunch som det var sagt från början. Jag blev hastigt och lustigt (efter ett snabbt samtal till frugan och berätta) nedrullad till narkosavdelningen. Där fick jag träffa Per som var min narkosläkare. Väldigt trevlig prick som satte epidural på mig (ryggmärgsbedövning) innan jag blev inrullad till operationssalen.
Där inne så var en narkossköterska som förklarade lite om hur det skulle gå till. Per kom in och sade att han sprutade in bedövningsmedel i min nål jag hade i handen. Sen sade han att han sprutade in lite sömnmedel, varpå jag frågade om jag kommer somna nu. "Nej då, inte än" sade sköterskan. Sen minns jag inte mer.
Ett par timmar senare så vaknade jag upp på "PostOp" eller uppvakningsavdelningen med en lång rad häftklamrar på magen. Hade ont som tusan i magen och kved och hade mig. Dom ökade dosen på min bedövning och jag drev in och ut ur sömn men hade fortfarande ont. Jag råkade även ut för en grym frossa då man hade kunnat använda mina käkar som dokumentförstörare. Jobbigaste jag varitmed om. Efter en stund, då jag hade bliit lite mer kommunikativ (även om ingen kan anklaga mig för att vara pratsam) så förklarade jag att det gjorde ont i nederdelen av buken. Dom ökade dosen och hade sig, samtidigt som dom gav mig andra sprutor. Men i slutändan tyckte jag att det inte hjälpte speciellt mycket, så dom kallade in Per igen. Hej Per!
Han lade om ryggbedövningen så den låg mellan två andra ryggkotor, för att det skulle täcka ett annat område, vilket givetvis ledde till att det istället gjorde ont i överdelen av buken (plus att hela mitt vänsterben tappade känseln).
Den dagen och dagen efter var mest bara ett töcken av smärta, illamående och annat otrevligt. Tina, en kompis och min mor var och hälsade på, men jag var, som jag sade till dem, inte speciellt social och låg mest och sov eller slumrade eller grimaserade på grund av någon av alla smärtor som besökte mig.
Jag var även belamrad med slangar av alla de slag. Två slangar in i nålen i handen, en slang in i ryggen, en slang från urinblåsan (genom bukväggen) och en syrgasslang i näsan. Medicinskt fjättrad så att säga. Såg nog rätt groteskt ut. Min mor blev tårögd för att jag var så utslagen, men vad skulle jag göra?
Dagarna efter "tillfrisknade" jag dock rätt snabbt. Jag försökte dricka och få i mig lite fil till och med, samt lära mig gå igen. Det var fruktansvärt svårt att ens komma upp ur sängen, och jag var yr som tusan. Men med tiden lyckades jag och alla mina slangar och droppställningar ta oss längre och längre.
Inom kort så började jag äta vanlig mat och mådde bättre och blev hemskickad bara fem dagar efter operationen.
Men sen operationen har jag inte haft ont i magen på samma sätt som innan, vilket är bra. Dom tog bort 30 cm av tarmen som såg dålig ut och det verkar ha gjort susen.
Nu får man bara hoppas att besvären inte kommer tillbaka!
