Att göra film av en bok är inte så lätt alltid. Det är i regel enklare åt andra hållet. Men med böcker så har tusentals människor skaffar sig en inre bild av hur personer, omgivning och miljöer ser ut och när filmen skapas så är det en (eller ett par) sådan persons inre bild som återskapas för filmkamerorna.
Det handlar ju givetvis inte bara om det visuella. En bok består nästan helt uteslutande av ord. Historien berättas med endast ord och det som särskiljer en författare från dig och mig är att dom kan använda dessa ord för att måla upp en detaljrik beskrivning av känslor, tankar, situationer och spänning. I en film är nästan all detta utbytt mot något visuellt. En karaktär som tvekar på grund av en inre känslostorm måste fångas av en skådespelare utan hjälp av ord. Detta är otroligt svårt. Något som är relativt enkelt för en författare blir en stor uppgift för skådespelaren.
Det finns dock mycket som är detsamma mellan film och bok. Som hur en berättelse berättas, vad gäller exposition, karaktärsbyggande, plantering och flashbacks. Allt detta används flitigt av båda berättelseformerna och till samma grad av framgång vill jag påstå.
Sen kommer man ju alltid in på det faktum att en orden säger tusen gånger mer än en film. Det finns helt enkelt inte tid att få med allt från en bok. Medan en bok på 200, 500 eller 1000 sidor kan ges utrymme att vara utdragen (med risk att bli tråkig) så har en film ett mycket begränsat utrymme att berätta samma historia. Ju längre boken är desto svårare blir det givetvis. Som manusskrivare så inser man snart att vissa stycken i boken måste skrivas om, komprimeras eller helt enkelt tas bort helt.
Så hur kan man då vara sann mot en bok? Med all den information som ryms på alla dessa sidor, hur kan man någonsin vara sann mot en bok i en film på runt 120 minuter?
Jag tror att om man tar bort det uppenbara, att man inte kan vara 100% sann mot en bok så får man fråga sig vad det innebär att fånga känslan från boken. Det finns massor av försök att filmatisera böcker som gått åt skogen, dels för att man inte kan trycka in tillräckligt med information i en film som ryms i boken, eller för att fel personer varit inblandade, som helt enkelt inte tolkat och återskapat boken på det sätt som de flesta hade hoppats. Ta exempel som Liftarens Guide till Galaxen, eller Eragon.
Sen finns det en hel del exempel på filmatiseringar av böcker där filmen är helt genial, även om den inte är "sann" mot boken. Ta The Shining till exempel, hatad av Stephen King själv och de som läst The Shining vet hur lite Stanley Kubrick's film stämmer överens med den. Men få kan påstå att filmen inte återskapar känslan av boken. Ett annat exempel är Interview with a Vampire, där Anne Rice bok är minst sagt ett mästerverk, men filmen återknyter till storyn på ett ytligt plan medan den utforskar helt andra känslomässiga vägar och är en av de allra bästa vampyrfilmer som finns. Samma med Bram Stoker's Dracula med Gary Oldman. Boken i sig är skriven som korrespondens mellan huvudkaraktärerna, medan filmen är berättad i en mer konventionell form, och gör det riktigt riktigt bra.
Men det jag ville komma till är Lord of the Rings, vilket är - enligt mig - den absolut bästa filmatiseringen av en bok någonsin. De som opponerar sig mot det skulle ta upp saker som att Tom Bombadill är inte med, Scenen med vargarna är helt påhittad av filmen, Scouring of the Shire är helt utlämnat, alverna skulle aldrig komma till människornas hjälp till Hornburg och så vidare. Och allt det stämmer. Det är otroligt mycket som Jackson och teamet försakat, ändrat eller helt tagit bort eller lagt till i filmerna. Men dom är trots det otroligt sanna mot böckerna, för känslan finns där. Känslan av en helt annan värld, otroligt detaljrikt beskriven av oerhört talangfulla människor.
Tolkien har vid ett tillfälle sagt att han har hoppats att en filmatisering av böckerna skulle behålla uppdelningen av bok två och tre (varje bok består av två delar, en där vi följer Frodo och Sam och en där vi följer de andra), men det är inte svårt att förstå att det skulle bli en tokig uppdelning för någon som ser på filmen, trots att det funkar i boken.
Jag skulle kunna skriva spaltmeter om hur böckerna och filmerna skiljer sig från varandra, men det ska jag inte göra (kanske en annan text?), men jag vill avsluta med att säga att jag tycker att det är fullt möjligt att vara sann mot en bok utan att filmatisera den ord för ord.
