Dagen började med att Tina åkte iväg på gravid-yoga medan jag och Emil tog det lugnt (och städade ur vårt nytapetserade kontor).
När Tina kom hem så kom vi överens om att vi måste ta tag i det här med renoveringen. Så vi bestämde oss för att vi skullee slipa golvet i kontoret, samt köpa golv- och taklister.
Vi åkte iväg hela familjen till Silvan, där undertecknad ställde sig och diskuterade hyra av golvsslipningsmaskin med folket där, samt försökte få dem att undervisa mig i användandet medan jag samtidigt försökte framstå som en händig man - inte lätt!
När hyrpappret var fixat och den till synes ej bakluckeanpassade slipmaskinen framförd så plockades det fram tillbehör och sådant som var nödvändigt, som till exempel golvlack för nästan niohundra kronor!
Så där stod vi med slippapper i handen och insåg att det här med att slipa golv kanske inte är världens bästa idé... Efter kort diskussion så går jag fram till kassas och kungör att jag ångrat mig om att hyra maskinen. Flickan i kassan vill givetvis debitera mig ändå tills hon inser att jag inte kommer tillbaka med maskinen - jag har inte ens lämnat butiken med den!
Vi åker vidare till IKEA, där har dom ju billiga och förhoppningsvis billiga laminatgolv - vilket vi har beslutat att lägga istället. Det ska ju vara av den där behändiga "klick"-varianten som ska vara så lätt att lägga.
Efter att ha vandrat runt hela IKEA med en vagn som Emil prompt skulle sitta (fast egentligen mest stå) i, och trängts med alla andra hundra miljoner människor som bestämt sig för att åka till IKEA just idag så inser vi att vi måste ha gått förbi golven.
Eftersom jag förmodligen skulle ha fått någon form av attack om vi hade gått tillbaka och letat så sökte jag istället upp en informationsbänk (vilket var svårt, själva informationsskylten hängde ovanför ett cafébord där en liten familj satt och drack kaffe och såg ut att inte ha en aning om vart golvavdelningen på IKEA låg). Där fick jag veta att detta med golv var inget IKEA höll på med längre. Jag ville givetvis upplysa flickan om att detta är något man ska annonsera med stora bokstäver vid ingången, men jag hejdade mig och vi gick därifrån.
Nu var vi alla hungriga och åkte därför till Tinas fars restaurang och åt mat. Emil var givetvis trött och ville inte alls äta korv och potatis, utan satt hellre och kladdade i ketchupen och åt majs - vilket i hans fall betyder "slänga majs på golvet".
Hemma så sov Emil och jag och Tina diskuterade vad vi skulle göra nu. Detta med golv hade ju inte gått så bra, och ju mer vi tänkte på det desto mer gick det upp för oss att vi skulle använda laminatgolv för ALLA golven på nedervåning, vilket betydde att vi ändrade oss i vårt äldre beslut om att använda parkettgolv i kök och vardagsrum.
Detta hade ju inte varit någon större sak om det nu inte var så att vi hade femtio kvadratmeter parkettgolv som låg i paket ute på verandan, betalat och klart, och väntade på att läggas av behörig fackman!
Detta hade ju inte varit någon större sak om det nu inte var så att vi hade femtio kvadratmeter parkettgolv som låg i paket ute på verandan, betalat och klart, och väntade på att läggas av behörig fackman!
Efter ett snabbt samtal till firman där vi köpte golvet så fick vi klart för oss att det var helt ok att lämna tillbaka det - phew!
När Emil vaknade, eller snarare när vi väckte honom, så for vi ut igen. Tillbaka till Silvan - här ska kollas på Pergo laminatgolv! Men det gick inget vidare, dom hade inget mönster vi gillade och vi fick åka därifrån tomhänta för andra gången under dagen.
Efter att ha kollat hos K-Rauta så får vi gå hem tomhänta även fast vi ansträngt oss så mycket. Orättvist!
Vå får se om vi har bättre tur i morgon!
