Jag har ont i ryggen. Jag har ont i nacken och jag har ont i knän och fotleder. Jag är stel i de flesta leder och ibland har jag direkt svårt att gå utan att halta. Jag vet nu att det HAR blivit värre, jag hade lite svårt att avgöra det innan då jag åt tabletter, men dom har slutat göra någon större nytta.
Javisst, det är ju synd att det ska vara så, men det är väl bara att åka till sjukhuset och be dom titta på det?
Åh, glömde jag säga det? Jag har haft ont sen våren -97. Jag har varit upp til husläkaren, remautologen (eller hur det nu stavas), hudkliniken (??) och andra diverse ställen och alla har tittat o klämt och röntgat mig och sagt att "ta de här tabletterna och så får vi se om det blir bättre", vilket det självklart inte blir och när jag återkommer så är det "synd, då tror jag vi remissar dig till valfri-avdelning-som-inte-har-något-med-ledbesvär-att-göra". Suck.Så jag har haft ont i snart två år och ännu inte fått någon diagnos. Heja svensk sjukvård.
"Men du måste tjata mera, ringa dem och tjata" säger min mor. Varför då? Det är ju deras JOBB att se till att jag mår bra. Varför ska det vara upp till MIG att se till att dom gör sitt jobb. Jag vet att det är så, men jag fattar inte varför.
"Men du måste tjata mera, ringa dem och tjata" säger min mor. Varför då? Det är ju deras JOBB att se till att jag mår bra. Varför ska det vara upp till MIG att se till att dom gör sitt jobb. Jag vet att det är så, men jag fattar inte varför.
Sen har vi min bästa kompis, Stillman. Som vaknade upp en fredag för över två år sen och inte kunde röra sig på grund av ryggsmärtor. Han har hoppat ut o in i kliniker som alla säger olika om vad det är för besvär. För honom är det ingen brist på diagnoser, utan en överflöd av dem. Jag inser att det inte är lätt att diagnostera sjukdomar alltid, men...
Och det värsta för honom är att en lösning på hans ryggproblem är steloperation, det vill säga att man spikar ihop två eller tre kotor i ryggen, visst, man förlorar en del rörlighet, men smärtan försvinner ju, så han vill ju göra det. Men eftersom landstinget (se: lasarettet) inte har ställt den diagnosen utan en privatklinik så går dom inte med på att finansera det. Då kostar operationen runt tvåhundratusen. ISTÄLLET tycker landstinget att han ska få försökringskassa, och gå på "terapi" och annat bjäfs. Som i längden går på flera miljoner kronor. Dom är ena riktiga höjdare till ekonomer di där i landstinget måste jag säga.
Och det värsta för honom är att en lösning på hans ryggproblem är steloperation, det vill säga att man spikar ihop två eller tre kotor i ryggen, visst, man förlorar en del rörlighet, men smärtan försvinner ju, så han vill ju göra det. Men eftersom landstinget (se: lasarettet) inte har ställt den diagnosen utan en privatklinik så går dom inte med på att finansera det. Då kostar operationen runt tvåhundratusen. ISTÄLLET tycker landstinget att han ska få försökringskassa, och gå på "terapi" och annat bjäfs. Som i längden går på flera miljoner kronor. Dom är ena riktiga höjdare till ekonomer di där i landstinget måste jag säga.
Så vad gör man? Svär i sin ensamhet eller ringer till PLUS? Alla säger hur bra det är med Sverige med skolor och sjukvård, vilken sjukvård? säger jag.
Usch ja.
