Vad är jämställldhet, finns det grund för det? Är vi jämställda, pojkar och flickor? Är vi lika? Finns det ingen universiell och genomgående skillnad mellan könen?
Hur ska man attackera en fråga som jämställdhet? Hur skall man se på saken. Den här krönikan kommer inte eller ens försöka besvara den frågan. Jag skriver inte det här som ett ställningstagande, utan mer som en undran, och ett analyserande.Och, första frågan, och egentligen den enda frågan, är vi annorlunda? Finns det universiella skillnader mellan en pojke och en flicka? På den frågan måste jag svara ja.
Min mor sade när jag var liten (har jag fått berättat för mig) att jag minsann inte skulle leka med pojkleksaker bara för att det är det enda jag exponeras för, så hon köpte dockor och barnvagnar och andra konventionella "flickleksaker" (elegant skrivet med citationstecken). Uppenbarligen så hjälpte detta inte alls, jag ägnade visst inte en minut till att sminka dockor eller klä på Barbies, utan fokuserade totalt på transformers eller vad det nu kan ha varit, saker som gick att röra på, fälla ut, bygga ihop.
Min syster som är fyra år yngre blev efter en stund tillräckligt gammal för att leka med leksaker, och det första leksak hon lekte med var visst en barnvagn jag hade fått tidigare, hon tog den helt naturligt och började bädda för dockan i den, och sen dess lekta jag alltid med LEGO och hon alltid med My Little Pony eller Barbie eller så. Och det var så det var, helt naturligt, ingen av oss blev tvingade att välja den ena leksaken, men vi båda valde stereotypen för vårat kön.
Såna här expiremnt har ju utförts under mer vetenskapliga metoder självklart och svaret är alltid detsamma.
Min mor sade när jag var liten (har jag fått berättat för mig) att jag minsann inte skulle leka med pojkleksaker bara för att det är det enda jag exponeras för, så hon köpte dockor och barnvagnar och andra konventionella "flickleksaker" (elegant skrivet med citationstecken). Uppenbarligen så hjälpte detta inte alls, jag ägnade visst inte en minut till att sminka dockor eller klä på Barbies, utan fokuserade totalt på transformers eller vad det nu kan ha varit, saker som gick att röra på, fälla ut, bygga ihop.
Min syster som är fyra år yngre blev efter en stund tillräckligt gammal för att leka med leksaker, och det första leksak hon lekte med var visst en barnvagn jag hade fått tidigare, hon tog den helt naturligt och började bädda för dockan i den, och sen dess lekta jag alltid med LEGO och hon alltid med My Little Pony eller Barbie eller så. Och det var så det var, helt naturligt, ingen av oss blev tvingade att välja den ena leksaken, men vi båda valde stereotypen för vårat kön.
Såna här expiremnt har ju utförts under mer vetenskapliga metoder självklart och svaret är alltid detsamma.
Ok, då vet vi att det finns en skillnad i sättet vi fungerar rent psykist. Då tar vi en titt på stereotyperna i samhällets arbetskategorier, vart jobbar flickor och pojkar?
Att det i stort sett bara är pojkar som gör lumpen är inte så konstigt med värnplikten och allt, men hur många flickor vill egentligen göra lumpen, jämfört med hur många pojkar som vill det?Sen har vi fysiskt avgörande jobb, byggarbetare och sånt, vill kvinnor jobba med det, och männen hindrar dem? Eller är det så enkelt att den manliga kroppen rent generellt är fysiskt starkare?
Men varför är det då mest kvinnor som jobbar inom vården, är det bara kvinnor som bryr sig om sina medmänniskor och vill värda dem, och männen är dumpuckade öldrickare som skiter i Agda, 85 år? Kanske, det är ju inte helt otroligt att det är så, men tanke på att vi redan kommit fram till att kvinnorna och männen är olika funtade.
Sen måste vi tänka på att det finns en hel del fördomar i samhället mot kvinnor och män. Och jag tror att fördomarna är jämställda, faktist. En man kan säga att en kvinna inte kan köra lastbil samtidigt som en kvinna kan säga att en man inte kan ta hand om ett barn. Det är fördomar i båda fallen, men oftast är det bara kvinnokampen vi ser något av. Vad beror det på, varför finns det inte organisationer som säger "Man KAN ta hand om ditt barn" eller liknande, för att ta död på den fördomen lika gärna som kvinnorna försöker ta död på den föregående? Det är konstigt, tycker jag. Beror det på att männen bryr sig inte om kvinnorna tycker att dom är inkompetenta i frågan? Men varför bryr sig kvinnorna då?
Jag tänker dock inte gå så långt att jag försöker besvara den frågan, eftersom jag antagligen skulle tvingas ta ställning då, vilket jag inte vill eller tänker göra.
Men har inte jämställdhetsfrågorna lugnat ner sig lite, länge sen jag hörde något, eller har jag vant mig?
