- Tjeeena
- Ah, hej hej!
- Hur står det till?
_ Tja, huvudet upp och benen ner.
_ Hahaha, ja, det är bra det.
- Javisst, det är så det ska va.
- Mycket att göra?
- Jo, synd att inte klaga.
- Ja, ha ha ha ha, blir lätt så
- Tror du det blir någon värme då
- Ja, annars drar jag ner mot sydligare breddgrader
- Jo, det borde man, här kan man ju inte sitta och frysa
- Nej, he he he he, vädret har verkligen varit hemskt
- Jo, usch
- Hur går det med villan?
- Jodå, det knallar och går
- Ja, det är så det ska vara, he he he he he.
- Ha det så bra!
- Hur står det till?
_ Tja, huvudet upp och benen ner.
_ Hahaha, ja, det är bra det.
- Javisst, det är så det ska va.
- Mycket att göra?
- Jo, synd att inte klaga.
- Ja, ha ha ha ha, blir lätt så
- Tror du det blir någon värme då
- Ja, annars drar jag ner mot sydligare breddgrader
- Jo, det borde man, här kan man ju inte sitta och frysa
- Nej, he he he he, vädret har verkligen varit hemskt
- Jo, usch
- Hur går det med villan?
- Jodå, det knallar och går
- Ja, det är så det ska vara, he he he he he.
- Ha det så bra!
Vissa folk bara MÅSTE prata i hissen eller i kön, eller när man väntar på bussen, om man träffar någon man knappt känner. Det ska alltid till alla dessa fraser, och det är ALLTID samma fraser, jag lovar att det finns ett lexicon med fraser för hissprat.
Själv har jag inte fattat det, jag säger sällan något till någon jag inte känmner om jag inte verkligen har något att säga, och när folk börjar hissnacka med mig så undviker jag det till det yttersta, dom tar säkert illa upp. Men jag tåk det helt enkelt inte, att stå och prata men inte säga NÅNTING...
Sen OM man nu skulle säga något i stil med "Nej, jag mår inge vidare, ryggen strular och jag tror jag kommer förlora jobbet, hunden är sjuk och jag skulle vberkligen behöva prata med någon om det här" så skulle dom tappa hakan och kissa på sig eller nåt. Jag menar, dom frågar ju inte för att dom BRYR sig ju. Lite ironiskt när man tänker efter.
Själv har jag inte fattat det, jag säger sällan något till någon jag inte känmner om jag inte verkligen har något att säga, och när folk börjar hissnacka med mig så undviker jag det till det yttersta, dom tar säkert illa upp. Men jag tåk det helt enkelt inte, att stå och prata men inte säga NÅNTING...
Sen OM man nu skulle säga något i stil med "Nej, jag mår inge vidare, ryggen strular och jag tror jag kommer förlora jobbet, hunden är sjuk och jag skulle vberkligen behöva prata med någon om det här" så skulle dom tappa hakan och kissa på sig eller nåt. Jag menar, dom frågar ju inte för att dom BRYR sig ju. Lite ironiskt när man tänker efter.
Nej, våga vägra hissprat!
