Nu har jag spelat igenom uppföljaren till ett av 2008 års bästa spel och är glad att de missnöjda recensioner jag läste mest bara var tomt prat. Jag tror många blev missnöjda på uppföljaren bara för att det första spelet hade så sjukt bra story, medan storyn i tvåan helt klart är tunnare - inget snack om det alls.
I tvåan så spelar vi samma karaktär som i originalet - Starkiller, men här så är det lite osäkert på huruvida man är en klon eller inte. Jag har bara spelat ett slut men jag tror slutsatsen ska vara att man ÄR en klon, vilket jag ogillar lite grann, som General Kota säger: man kan inte klona en Jedi.
Och precis som i ettan så är kontrollerna ibland helt galet i vägen för att faktiskt överleva, samt kameran kan flyga omkring som en galning och filma andra saker än den fiende som just nu håller på och skjuta skallen av en. Men det är inget som förtar helhetskänslan för mycket.
Storyn är som sagt tunnare och slutet på spelet kom inte bara lite för fort utan kändes också rätt så tunn, medan storyn i ettan och slutet var helt otroligt bra. I slutet här så slåss du (igen) mot Vader men han skickar bara mängder av kloner mot dig och hoppar undan vid varje tillfälle han har att i stället visa vilken bad-ass Sith han är. Så det är en lopp av döda kloner, hoppa till vader och spöa på honom, osv osv. Sen får du välja om du vill avsluta det hela på dark eller light side. Jag har bara kört ena och det hela avslutas med en cutscene efter det.
Men trots detta så är det ett bra spel. Och det är klart att min Star Wars-fanatism spelar in här, men det finns gott om Star Wars-spel jag inte är upp över öronen kär i, så när jag spelar igenom ett spel från start till slut så ser jag det som ett gott betyg för spelet.
