Jag måste göra något åt mina materiella begär. Ibland blir dom på tok för jobbiga. Jag har ju alltid varit något av en prylbög, älskar manicker och knappar. Det är inte alltid jag har råd att köpa allt jag vill ha, men det har egentligen aldrig varit något stort problem eftersom mycket av det jag har velat ha inte har varit en omöjlighet så att jag kan vänta på det.
Men på sistone har det blivit värre. Det är Apples fel. Apple lanserade nyligen iBook, en bärbar dator. Mycket tuff dator. Det intressanta med den här lanseringen var att den lanserades som en "digital hub". Vad är det då, undrar nog många. Jo, tanken med den digitala hub:en iBook är att du använder datorn till att redigera dina filmer, bränna dina skivor, organisera din Palm, lyssna på mp3, se på dvd osv osv.
Att detta är möjligt är ju uppenbart för alla som ett en dator, men hela konceptet "digital hub" är lite nytt, och att få det visualiserat på ett så vacker sätt.
Jag vill ju självklart ha en. Fast helst en PowerBook. Jag vill ha en bärbar dator så det värker i mig. Jag vill också ha en bra digitalkamera förståss. Jag vill ha allt det här och jag har inte råd att köpa det. Det kostar ju massor med pengar. Pengar jag inte har.
Jag har alltid kunnat stå ut med begäret förut, begäret till det materiella. Jag har alltid kunnat acceptera att jag inte har en tung stereo just nu, eller att det där med projektor får vänta en stund till. Men min digitala hub ropar på mig! Vi vill så gärna vara tillsammans!
Ytligt, säger du kanske, men det står jag för. Det går i släkten, skulle mor min sagt. Min far är precis likadan och senast igår stod vi tillsammans och dreglade på digitalkameror.
Jag står som sagt för att det låter ytligt, men rent spirituellt så behöver jag inget. Mitt kärleksliv är fullkomligt, min framtid ser lysande ut och allt är en dans på rosor.
Men min digitala hub då? Suck. En vacker dag, en vacker dag.
