"Det är mycket nu", som man säger. Vi renoverar för fullt hemma, det är en hel del jobb på gång, barnen sover inte om nätterna och är sjuka om dagarna titt som tätt och samtidigt ska man ha en rik fritid och levande samliv med sin käresta.
Men jag tycker ändå det fungerar bra. Jag är en rätt positiv person och känner mig sällan stressad. Åtminstone inte tidsstressad. Jobbgrejer är uppdelade i olika prioritetshögar och tas hand om i den ordning som känns mest logisk. Jag hinner vara med mina barn på dagar ellerkvällar beroende på om dom är hemma eller om jag hämtar. Jag hinner också vara med Tina på kvällarna och kolla på Heroes samt jobba lite efter det.
Jag har inte ett stort sömnbehov och lägger mig sällan innan tolv. Jobbar kväll när jag varit hemma eller känner att jag kommit efter på jobbet och då åker jag hem tolvoch kommer i säng framåt ett. Sen är det upp igen vid sju-åtta snåret och igång igen.
Och mitt i allt detta så har jag rivit ett helt kök och satt upp ett helt nytt nästan helt själv, gjort ritningar på nya väggar och så. Det är ju faktiskt lite imponerande tycker jag. Samtidigt så msået det städas med jämna mellanrum, diskas i tvättstugan och tvätten ska tas hand om.
Men jag känner ändå att balansen fungerar. Jag känner mig inte stressad eller så, eller känner att jag saknar något. Men ändå är det ju en del saker jag inte har tid med. Som att åka iväg och simma en gång i veckan, eller spela spel längre än 20 minuter. Men sådant är ju saker som man har mer eller mindre tid över till hela tiden. Men det känns inte som om jag prioriterar bort för mycket saker för att det ska kännas som obalans. Och det är ju bra!
