En ensam kyss på min nattvarma själ
En hand längs min arm brinner som sidenSuckar av panik sluter sina käftar likväl
Trånar efter kvällen, tiden är förvriden
Med tunga steg dömer du mig till ensamhet
Dörren mellan oss andas tungt av avståndMed sammet och klor fråntas jag min immunitet
Tillryggalägger universum som ödets vagabond
