Hade en uppsjö med fula plastlådor för papper och sånt i kontoret, så jag kände att jag behövda fixa något som såg lite mer hemtrevligt ut, så det blev nya trälådor

Var lite trött på den tråkiga ostkupan jag haft i hundra år, och jag köper bara ost"klyftor", inte runda ostar

Sen in i Bambu Studio och jag fixade två storlekar, den större är den jag använde till slut så har den lite marginal.

Vi binge:ade de fyra avsnitten som är ute av säsong 5 av STranger Things igår. Fantastiskt foto och ljud, och överlag en engagerande story. Stora kritiken är på karaktärerna, som förutom att dessa nästan 30 år gamla skådespelare ska spela femtonåringar, har dialog som är så enerverande med forcerad konflikt, attityder och ett drygt återkommande till att karaktärer är sura eller irriterade på varandra utan egentlig anledning.

Även avsnitt tre, som är regisserat av Frank Darabont (The Mist, Green Mile) lider av dåligt manus rent dialogmässigt och saknar mycket av det jag gillar med Darabont.

Första december, och det betyder att en sjättedel av första ljussabeln är det enda som tänds!

Tredje stycket i första akten handlar om Yggdrasil, världsträdet. Här introducerar vi Ask och Embla som sjunger om världen dom lever i, tryggheten som trädet skapar och hopp om att det ska hålla genom motgångar.

Ask och Embla är ju mänskligheten personifierad, och en idé är att dom ska vara protagonisterna i musikalen. I alla fall någon form av "insert" av publiken som man kan identifiera sig med. Ett problem med Asatron är ju att det är en serie sagor som sällan är sedelärande eller har karaktärsbyggande eller något sådant. Så hittills är detta så pass nära vi kommer en "Jag vill"-sång som handlar om vad målet är, tro på världen, gudarna, behovet av struktur och ordning.

I've always liked the "flip book" design, but it is also rather cumbersome to maintain. Well, actually not, it's just Indesign page layout and then export to PDF, convert to JPG. But I've always really liked the idea of a web version, like an article that is styled as a notebook but continuous. While it looses some of the "Book" quality, it has great overview and other possibilities.

Went to see Predator: Badlands yesterday and was not exactly impressed. It has received very high ratings, a full 86% on Rotten Tomatoes with an insanely high 95% audience score.

But at what cost? The main character, Dek, is built up as a typical “underdog” from the start where he was supposed to be killed by his brother, and when his brother doesn’t kill him, his father kills his brother instead. Luckily, his brother manages to send him off on a spaceship to a planet that Dek had chosen as the target for his rite of passage. Genna, the planet with the terrible “calyx,” a monster that Dek’s father is even afraid of.

And even though the premise is weak, it is from the start set up as a character arc for Dek where the end goal is not the point, but the friends we made along the way. Sigh. And in his adventure on Genna, he meets Thia, a Weyland-Yutani (interesting how the Alien universe often appears in Predator films but never vice versa) android who is stuck on Genna and needs Dek’s help. She is the most annoying character in a long time, she talks all the time and never has anything interesting to say. I would have easily preferred the film to be dialogue-free while we followed the Yautja silently and methodically adapting to the new conditions, but of course, we can’t have that.

I was never very pleased with the Selinitic Age map, so I have started to remake it from the beginning, using the latest version of Myst as blueprint, I hope it turns out good when it's done

Det var länge sedan jag kände mig riktigt inspirerad att fota, men nu när jag skaffat en Nikon Z f har något väckts igen. Det är svårt att sätta fingret på vad det är, men den där lusten att ta bilder har kommit tillbaka. Att gå runt och se motiv överallt, känna hur ljuset förändras under dagen, hur färgerna blir djupare i skymningen.

Och kanske är det samma sak med allt kreativt. Jag skulle gärna se samma återupptäckt i att rita igen, kanske måla lite, bara för att se vad som händer. Det känns som att något långsamt vaknar till liv efter en lång paus.